Vad ska du göra i helgen? Lemon curd så klart!

Filosofiska A goes lemon!

1-IMG_1961-001

En gång försökte jag imponera på en före detta chef. Lite nonchalant kastade jag upp tre apelsiner i luften. Tanken var att jag lika nonchalant skulle fånga dem för att visa honom hur man gjorde när man jonglerade. Men personalens frukt flög över bord och golv och lite snopet fick jag konstatera att jag främst kunde jonglera i teorin. (Chefen fattade principen och fixade konststycket efter bara två försök däremot).

I vilket fall. Inför helgens aktivitet är det bara en fördel om du tappar citronerna. Poängen är att du ska få dina citroner mjuka så att du får ut maximal mängd saft ur dem.

För det behövs när du ska göra lemon curd. Så våga jonglera lite med tillvaron…

1-IMG_2024-001

…eller gör en Josephine Baker (fast byt ut bananerna mot citroner).

1-IMG_2020-001

Och våga för all del ha två bollar i luften – sluta aldrig drömma och tänka framåt. Men tappa inte fokus på här och nu och glöm inte bort att ha ett schyst ankare i ena handen. Då är det inte hela världen om den ena bollen flyger all världens väg.

1-IMG_2018-001

Att få ut maximal mängd juice

Det finns många tips och trix på hur du mjukar upp dina citroner för att få ut maximal mängd juice.

1, lägg dem i mikron ca 10 sekunder.
2, lägg dem i varmt vatten en stund.

Men jag föreslår att du rullar dem hårt under handflatan. Det brukar ge den bästa effekten.1-IMG_2025

Här kommer instruktioner och recept:

Du behöver:
2 små ekologiska citroner
1,5 dl socker
2 ägg
50 gr smör

1-IMG_1976
Du får:
15-20 minuter ren skaparglädje och en vacker kräm som smakar ljuvligt.
Gör så här:
Skölj citronerna noga. Riv av det gula skalet med den fina delen på rivjärnet. (Obs bara det gula inte det vita)
Sedan är det dags att börja jonglera!(Eller rulla dina citroner så att de blir mjuka)
Pressa saften ur citronerna (obs knappt 1 dl, inte mer). Lägg juicen, det rivna skalet, sockret och äggen i en kastrull och sätt den på plattan. Nu gäller det att röra! Rör runt i kastrullen så länge kastrullen håller en hög temperatur, annars blir det äggröra. Brassa inte på med allt för stark värme på en gång, men låt plattan bli riktigt varm. När du märker att smeten börjar tjockna och likna tjock vaniljsås tar du bort kastrullen från plattan och klickar i smöret. Fortsätt att röra runt tills allt smöret löst sig och curden svalnat något.
Tappa upp på burk och låt svalna.
Klart!
Nu har du en syrlig kräm som är ypperlig att ha på tårta, i desserter, på scones eller en nyrostad macka.

Helgen är räddad.

1-IMG_2046

1-IMG_2037
Skalen på bilden ovan blev över från förra helgens aktivitetstips: lemonaden. (Har alltså inget med lemoncurden att göra) Jag torkade dem och tänker mala dem för att ha i kakor och eventuellt i te.

En konst att bygga upp förväntningar

1-IMG_2012

Jag siktar på att publicera ett inlägg här per vecka. Ett varje fredag, go vänner. Så får ni något roligt att plocka med er hem efter en arbetsvecka och något aktivt men vilsamt att pyssla med när ni väl är hemma och har helg.

Ibland kommer jag att bädda för mina helgupptåg och servera en och annan ”teaser” inför helgens aktivitetstips på denna sida. Då ramlar det in ett inlägg även andra dagar i veckan. Men för att styra förväntningarna rätt: Detta är  främst en ”ett inlägg varje fredag-blogg”.  Inläggen mitt i veckan är bara bonusinlägg, ibland kopplade inför helgens aktivitetstips och då i syfte att få er att längta och börja ladda lite. För att ladda och se fram emot nya uppgifter är den bästa kryddan för att få motivationen att växa.

Här kommer en tanketeaser inför helgens uppgift. Så fortsätt att läsa.

1-IMG_1948

Tillbaka till tiden

Enligt proffsbloggarna bör du publicera minst ett inlägg och helst tre inlägg/dag på din blogg.

Jag kan inte förstå vem som vill läsa så många inlägg varje dag. Eller vem som kan lägga ner så mycket tid på att skapa bra inlägg.

Tid. Jag gillar begreppet tid och jag gillar begreppet längtan. Det gör författaren och professorn Bodlil Jönsson, som skrivit Tankar om tid också.

”Vi vänjer oss av med att vänta och längta och blandar ihop nuet med framtiden. Det gör oss inte lyckligare. För det är tråkigt att inte känna längtan och förväntan” sa Bodil Jönsson i en intervju i Dagens Nyheter. Och visst är det numera en gammal sanning att den tekniska utvecklingen gjort att allt går så mycket snabbare, finns tillgängligt dygnet om och att väldigt få uppgifter följer raka tidslinjer. Vi väntar inte till klockan 21 för att se Rapport. Vi öronmärker inte vissa tider för att följa vår favoritserie på tv. Vi läser nyheter på nätet och laddar ner tv-avsnitt över nätet så vi kan se på dem när vi har lust, oavsett tid på dygnet.

Vi laddar ner, vi ser till att få saker gjorda eller ha dem gjorda. Vi har ett perfekt renoverat kök men glömmer bort att glädjen är att skapa det perfekta köket, att längta efter det. Inte att ha det.

Vi glömmer bort att ladda upp och vänta inför det som ska hända.

Och där försvinner magin.

Att få längta

I tre dagar fick jag vänta. Tre dagar är en evighet när man är fem år och tror att tankar kan väcka döda ting till liv. Men tiden blir kortare när man får uppgifter längs med vägen.

Min mamma, som var en mästare på att skapa stämning, kommer från Tyskland. Goda traditioner har hon tagit med sig till oss och när kalendern började närma sig den 6:e december förvarnade hon oss alltid. Natten till den 6:e december kom nämligen S:t Nicolaus på besök.

Som femåring visste jag knappt vad han var för en filur. Ett helgon lät märkligt och jultomten var ju en annan gubbe. Nicolaus var en smygande figur, inte helt olik den rödklädde som kom den 24:e men kändes mer allvarlig och seriös på något vis. Trots sin djupsinnighet ägnade han sig åt att dela ut godis till oss barn. En sådan filur kan man inte annat än tycka om. I synnerhet inte när man är fem och tror att man kan styra andra bara genom att tänka.

Vår mamma (jag har två bröder) hade full koll på det där med att skapa stämning. Innan Nicolaus kunde lämna något godis och (med glimten i ögat) avgöra om vi varit goda små familjemedborgare, eller om vi bara skulle få ris, var vi tvungna att genomföra en liten uppgift. Vi skulle göra nytta. Vi skulle putsa skor.

(I Sverige hänger vi snabbt upp en strumpa vid sängen. I  Tyskland putsar man skor.)

Så där satt vi, tre syskon och putsade ett varsitt par skor och fantiserade om hur den där filuren kunde ta sig in i huset och var han hade sitt godislager och hur han skulle reagera om vi kom på honom, med skägget i brevlådan.

Skönt att få vänta in

De där stunderna var sköna i sig själva. Att få lära sig putsa skor, att få göra nytta och att få ha roligt under tiden.

Och dessutom kunna se fram emot att bli rikligt belönad efteråt. Stor utdelning för lite puts.

Innan vi gick och la oss kvällen innan stod en varsin vänstersko väl synlig på en stor gammal träfåtölj nära fönstret.  Nicolaus skulle inte missa vilka skor som bodde i huset här inte.

Så föll mörkret och det blev tyst i huset. Och jag som var en mycket vaken femåring väntade in tystnaden och hörde det sista knäppet när pappa tryckte på strömbrytaren. Sedan smög jag, snabb som en katt, upp för att kolla så att skorna stod kvar och förhoppningsvis få en skymt av Nicolaus.

1-IMG_1951-001

Det märkliga var att de alltid gjorde det: skorna stod precis där vi lämnade dem, och de var alltid fyllda med små godispaktet i guldsnören och färglada papper, chokladfigurer och diverse vackra ting.

Men Nicolaus syntes inte till. Han var snabbare än blixten. Alltid låg han steget före mig. Det skimrade om de pyntade skorna och det gula skenet från adventsljusstaken var det enda ljuset som reflekterades i godispappret.

Jag gick fram till stövlarna, kikade på vad som stoppats i dem. Sedan fryste jag fast bilden av allt det fina på näthinnan och gick in och la mig igen.

Lycklig över att ha fått uppleva det där magiska tillfället då huset var tyst, skorna fyllda och morgondagen väntade med överraskningar som jag och mina bröder skulle få dela.

Och vad har då jultraditioner med citroner och soliga april att göra?

Allt. Att skapa förväntningar i stort och smått är viktigt, oavsett årstid. Precis som föräldrar bäddar inför julafton för de små ska vi som vuxna fortsätta att bädda för andra men också för oss själva. I stort och smått.

Så denna veckan fortsätter jag med temat citron (både som konstform och nyttofrukt). Och laddar förväntningarna inför fredag: Då ligger din helguppgift här och väntar på att du ska sätta fart och putsa dina egna citroner.

För att få en riklig belöning efteråt.

Vill du ligga steget före ser du till att införskaffa två ekologiska citroner. Men gör inte mer än så. Så kommer tydligare instruktioner i slutet av arbetsveckan.

Datorhaveri och citroner

Påsk Ägg Sara 007-002

Jag har hårddisken full av citronbilder. Nästan alla av dem är fina. Därför lägger jag ut ytterligare en bild i dag. Jag gillar citronbilderna. Jag blir glad när jag tittar på dem.  Kanske är det associationerna som går till Elsa Beskows saga om jätteapelsinen som skapar den där sköna känslan av magi.  Eller är det bara den gula färgen.

I vilket fall passar citroner bra som tema denna vecka. Under två tillfällen de senaste dagarna har jag lyckats klanta till det så att mitt jobb av olika anledningar försvinner. Försvinner i den bemärkelsen att jag tappar bort dem (missar att spara) och får göra om allt jobb från början igen. Inte försvinner i den bemärkelsen att det försvinner för att det är klart, undanröjt.

Tja, det är surt det där, när man just skrivit en genomarbetad text och bara ska lägga sista handen på det men  istället får till en enda liten felnavigering med ett vilset finger och så är flera timmars jobb borta. Så går det när man lär sig nya tekniker och inte fattat backuppsystemen.

I vilket fall. Jag har sorterat och städat ut både i Direktörn (mitt arkivskåp) och i datorns hårddisk.

Vårstädning på kontoret. Nödvändigt och skönt när det doftar virtuell såpa och går lätt att hitta i mapparna.

Jag tar fasta på det sura i citronerna. Jag kör temat citron denna veckan. Även om innehållet är surt är skalet glatt att titta på.

Det får liva upp efter mina borttappade texter och veckans teknikstrul.

Dags för gerillaodling

Dags för gerillaodling

Fint väder ute. Varmt.  På söndag siktar vi på att sätta spaden i jorden under ett besök i den öde koloniträdgården (Tänk att det finns en sådan innanför Stockholms tullar – ett öde koloniområde som bara ligger och skräpar!) Denna helgen åker … Läs mer

Hur skapar du motivation?

1-milan 119

Nu är den bästa tiden. Alltid.

Men jag tycker om att längta. I synnerhet när jag vet att det jag längtar efter snart kommer att inträffa. Det ger energi att vara nära sina mål, sin längtan. De sista veckorna på jobbet innan sommarsemestern exempelvis. Då inträffar de bästa jobbveckorna på hela året. Då är det superskönt att jobba för då vet jag att jag snart kommer att vara ledig. Då är det roligt att ta i lite extra, känna sig nöjd och lämna med flaggan i topp. Veta att belöningen är en skön ledighet. De veckorna uppskattar jag jobbet lite mer än vanligt och hasplar klämkäckt ur mig ”Jag skulle kunna jobba i ytterligare en månad”

Men det skulle jag naturligtvis inte. Jag känner bara att det är lätt att jobba när förväntningarna sänks och jag är så nära något fint.

Det är samma känsla med våren. Det är nu, precis innan den exploderar fullt ut, som jag känner ett skönt lugn. För vi är nära värmande solstrålar, doften av vitsippor och det nykläckta gröngräset. Och det är nu man vet att det vi längtar efter snart, snart, snart kommer att inträffa. Då vill jag stoppa tiden. Då gör det inget att det är gråväder just i dag. För jag njuter av att det jag längtar efter kommer att inträffa. Snart.

Jag passar på att ta ut lite vår i förskott. Det har aldrig kostat mig något. Bara gett mig en lite längre semesterkänsla och starkare motivation att nyttja tiden effektivt innan våren kommer.

Vad tar du ut i förväg som skapar motivation hos dig?

1-milan 117-0011-milan 123

1-milan 1311-milan 120

Gör din egen Bloglovin-knapp

Gör din egen Bloglovin-knapp

Att tillverka en personlig knapp. Längst ner till höger på denna sidan finns Filosofiska aktiviteters knapp. Bläddra ner på sidan och klicka på den, om du vill följa Filosofiska aktiviteters framtida upptåg. För följaren Bloglovin är ett bra sätt att hålla … Läs mer

En grönsak till fotomodell

1-Majrova

Majrova, visst är det ett vackert namn på en rotfrukt. Det utlovar både nya försynta smaker av en krispig  första skörd och en stabil bas som bara en rova kan ge.  Maj och rova.

Våga prova majrova

Jag gick förbi grönskasdisken och kunde inte låta bli att plocka med mig några knölar hem. Inte för att jag visste vilken nytta jag skulle ha av dem. Jag visste bara att det var ovanligt vackra rotfrukter. Och ovanligt vackra rotfrukter gör sig bra på bild. Jag tänkte att vitlöken (se tidigare inslag) skulle få sällskap i fotoserien. Men nu har jag lärt mig att majrovan är god att stekas, kokas eller ätas rå, i lövtunna skivor med citron.

Den kan till och med kokas med salt tills den blir svart och sedan äts den som smörgåspålägg. (!)

Men när den är nyskördad tycker jag att den är godast rå. Då påminner smaken om mycket milda rädisor.

Odla majrova

Dessutom är majrovan lättodlad. Så snart tjälen gått ur marken kan den sås och bara någon månad senare kan den skördas (efter ca 40 dagar). Den ska vara tålig och motståndskraftig och dessutom rik på c-vitamin. Bladen kan stuvas som spenat och rovan tillagas på olika vis. Så både blad som rova kommer till användning.

Två saker i ett paket. Det gillar jag.

Här hittar du recept på Majrova med citron.

Och här hittar du mer fakta om majrovan.

TIPS: Prova att steka tjocka skivor av majrova i pannan. Garnera med mjuk getost och tomatsalsa (alt. honung och valnötter)
Majrovor skall tillagas varsamt. Då bevarar de sin sprödhet och smak.

Kontorspaus: Vila i vatten

1-pc3a5sk-pc3a5skpynt-0271[1]

Gråregnig måndag. Kontorsväder i Svea. Kikar vi i vattenvasen ser det ljusare ut, som att solen strilar genom vattenytan i en exotisk lagun.  Eller som en sodastreamer. Två bubblande saker att ha i tanken när måndagen bjuder på pappersgöra.

Leif Pagrotskys plötsliga besök

I dag gick jag in på mitt slumrande tvitterkonto. Jag kikade på fliken ”Följer” och därefter stannade tiden. Högt och klart utbrast jag: ”Leif Pagrotsky följer mig på tvitter” En sekunds tystnad. Sedan började mitt tankefamlande hitta en logisk förklaring. Min … Läs mer