Humble tumble bumble – bee in humbleness

Har befunnit mig i radioskugga på en kursgård i Bohusläns tysta kvarter. Kommer ”hem” till en radhusträdgård där grannarnas röster hörs genom häcken. Förlorar mig i detaljer, en egen plats mitt bland brus och sus och dukning. En liten plats och en liten inblick i en annan vardag, inramad av kronblad och pistill.

Jag kan kika på humlorna i timmar. Se hur de tuggar i sig av överflödet som ryms i en blomma. Se hur de snabbt försvinner så snart solen går i moln och överraskas av att de kommer tillbaka direkt, så fort solen kikar fram igen (några sekunder senare). Då surrar de tillbaka och jobbar på som om inget hade hänt. De ser ut att passa på att njuta av överflödet och söker ivrigt genom blomma efter blomma. Bulliga ulliga kroppar som betar sig fram i cirklar, så plötsligt går solen i moln. Puts väck, igen, på en bråkdel av en sekund. Och så, så snart solen kommer fram, är de tillbaka, jobbar på som om där aldrig varit ett avbrott.

Varför gör de så? Är det för att de vet att moln kan innebära regn och att regn innebär att deras vingar blir så blöta att de inte kan lyfta?

1-humla (25) 1-humla (29) 1-humla (11) 1-humla (1)

1-humla (8) 1-humla (3)1-humla (14)

Annonser

4 thoughts on “Humble tumble bumble – bee in humbleness

  1. Fast lite sparsmakade är de, humlorna. Äter lunch på min balkong varje dag, omgiven av rosor, pelargoner, lavendel, fuschior och luktärtor, men vad är det humlorna dras till? Jo, den lilla oansenliga snöflingan, liten och vit, och endast planterad som utfyllnad mellan pelargonerna. :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s