Så skapar du feel good till helgen

1-Nu ska här bli andra bullar

Hade en diskussion med en vän häromdagen. Vi pratade om gröna filmer. Inte gröna i den bemärkelse att de har färgen grönt i sig. Det kan förvisso vara en bonus, men det är inte färgen jag är ute efter. Det är den där varma, vänliga känslan som man får när man läser Astrid Lindgrens Allra käraste syster eller ser på filmen Kan du vissla Johanna.

Jag älskar den känslan. Trygghet i det lilla. Det som är det fina i människan. Det där med att vilja vara med och dela på fina upplevelser och tycka att man lever i överflöd med små enkla medel. Den känslan finns också i barnboken Klarbärskalaset av Edith Unnerstad och med Ilon Wiklands magiska illustrationer. Där finns den där lyxen att ha klarabär i överflöd, ett helt träd. Att hitta magi i en lakritspipa och att kunna dela upplevelsen med andra.

Så enkelt och så gott inte bara i magen utan hela vägen ut i hjärtat.

1-Klarbärskalaset  Ilon Wikland  Edith Unnerstad

Världen är vacker där ute just nu, lika vacker som den är i början av sommaren. Men nu sprakar den i gult och rött och avtagande grönt.  Inte i skirt och sprittande grönt och vitt  som på försommaren, men den är lika vacker och vänlig i den här klädseln.

Så på med din finaste höstkappa, ett par varma skor och en fin halsduk och ta dig ut på en cykeltur. Trampa dig fram till biblioteket och låna hem de där tre barnböckerna på lördag förmiddag. Så passar du på att tanka ner eller låna Kan du vissla Johanna så lovar jag att du har en fin start och en fin avrundning på din helg. För Kan du vissla Johanna är en av de finaste filmer jag vet.

1-IMG_0616

1-IMG_0957

1-IMG_0908 1-IMG_6002

Annonser

2 thoughts on “Så skapar du feel good till helgen

  1. Den filmen såg jag för inte så längesedan på TV,SVT kör ju en del gamla filmer på eftermiddagarna. Det är en mycket fin film. Fast när det gäller barnböcker så har jag alltid föredragit Tove Jansson framför Astrid Lindgren.Kanske för att ”var och en har väl rätt att ha sin egen näsa”. Ha en fin helg. :-)

    • Gillar Tove Jansson nu – som vuxen. Men som barn tyckte jag att de flesta böckerna var skrämmande. Mörka illustrationer och skrämmande litenhet i världen. Men också mycket fin symbolik och kloka tankar om att låta var och en få vara som den är och få växa i egen takt. Det osynlig barnet fångar allt det där. Men det fattade jag inte då. Då tittade jag mest på bilderna och var rädd för Morran. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s