Gurktjuvar och äppelknyckarhagel

1-IMG_5816

Det är något visst med övergivna platser och det är något extravisst med övergivna koloniträdgårdar. Det är inte bara det att man hittar nyttoväxter som sprider sig i vild anarki, man hittar också en hel del vilsna eller vilande själar på de där ställena.

För några år sedan hittade jag en övergiven koloniträdgård i närheten av min bostad. Den var omgiven av höga syrenhäckar och vilade som ett litet paradis inramad mellan trafikerade vägar. Den hade en skön skara fåglar och en ekorre som stamgäster. På den odlade jag potatis, gul gurka (squash), ringblommor och krasse. Det var ett sant nöje att få gräva och rensa, men när det väl var dags att skörda gick jag bet. Någon luring hann alltid plocka frukterna innan mig. De gula gurkorna växte som sprängdeg, men varje gång jag kom för att plocka den senast lysande, svällande gulingen var den avknäckt och borta. Först trodde jag att det var ett djur som varit framme. Men när jag efter den femtonde gurkan såg den snygga snittytan började jag ana att tjuven var av mänsklig kaliber. Så kom hösten. Tre små gurkor och en medelstor var allt som fanns kvar. Jag höll den medelstora under luppen och tänkte för en gångs skull förekomma gurktjuven och skörda innan gurkan uppnått full storlek. Så jag gick in genom grindarna en solig vardagsförmiddag och överraskades av att det satt en karl i bar överkropp inne i trädgården.

”Hej” mumlade jag, något förlägen och noterade att mannen inte pratade samma språk som jag. Jag gick upp till mina gurkor och hittade tre små gula och en blödande stjälk där den stora gurkan nyligen suttit fast. Den var så nyplundrad att det droppade vatten från stjälken och jo, mannen i den bara överkroppen var definitivt huvudmisstänkt.

Jag tittade på de tre små gurkorna och mindes att jag sett ett par tältliknande bostäder alldeles i närheten av kolonilotten. Så bestämde jag mig för att en gurktjuv som bor i sopsäckstält antagligen njuter mer av gula gurkor än vad jag gör.

Trots det norpade jag de tre små gurkorna och tog hem dem. Det var trots allt det enda som blivit över av alla nyttoväxter jag planterat och vattnat under vår och sommar.

Så gick det några månader och på en av alla oändliga promenader snubblade jag över ytterligare en öde koloniträdgård en bit längre bort.

Där växte rucola i drivor och höstäpplena var som hämtade ur en sagobok. Men de satt fast högt uppe i toppen på ett av de högsta träden.

Jag kastade av mig jackan, mössan och halsduken och klättrade upp för att nå de där rödgröna stjärnorna. Jag kom upp en bra bit, inte helt upp i det blå, men tillräckligt för att börja skaka. Äpplena singlade ner till marken och just när jag skulle kliva ner såg jag en man sitta och iaktta min klättring en bit i från mig. När han såg att jag noterat honom vinkade han, reste sig upp och i nästa sekund svingade han sig upp i trädet och klättrade upp i den andra halvan för att frenetiskt skaka så att äpplena haglade ner i drivor.

”Tack tack” sa jag när vi stod där på marken, något blåslagna av de vilt fallande äpplena, och han hjälpte till att samla upp äpplena i två rejäla matkassar.

Så gick jag därifrån, bara för att bli ifattsprungen av mannen som numera hade en kort skinnjacka på överkroppen.  I sin hand höll han min mössa och halsduk som jag glömt vid trädets stam.

”Åh, tack tack”, sa jag igen.

Vi skakade hand och så gick jag till mitt uppvärmda kök och kokade äppelmos. Kvar där ute på en öde kolonikott, med massor av rucola satt min äppelkumpan och tuggade på en cigarett. Äpplen ville han inte ha och när jag tuggade på rucolan för att visa att den var fullt ätbar tog han en tugga men tittade skeptiskt på mig.

Livet är inte rättvist. Smörstekta äppelklyftor i farinsocker och pannkakor kontra höstfuktiga äpplen och kall rucola. Jag kan bara konstatera att jag inte har något emot gurktjuvar när de betalar tillbaka i äpplen. Det man sparar på gu(ng/rk)orna får man igen på äpplena i livets karusell.

Äpplena var definitivt tio gånger godare än de tre små gula gurkorna.

1-IMG_5818
1-IMG_5790 1-IMG_5678 1-IMG_6038

Annonser

2 thoughts on “Gurktjuvar och äppelknyckarhagel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s