Nedhuggen och dumpad i ett dike

Inget ont som inte för något gott med sig, heter det. Så tänkte jag när vi fick stanna bilen för att för tionde gången se över något som var fel. Denna gången var det de nylagade bromsarna som strejkade. De glödde av överansträngning och jag var dum nog att sticka in ett finger för att känna efter på bromsskivan. Ett frätande ljud och så hade jag en stor blåsa på pekfingret. Stekhett. Vi övervägde att steka ägg på den varma skivan, när vi nu ändå stannat för en fikapaus. Det hade varit lite Mac Gyver över det, men istället för ett stekt ägg tog vi en promenad ut i den täta skogen. Vi snubblade in i ett öde torp och på vägen tillbaka till bilen gjorde vi dagens fynd. Där i diket låg en styvmoderligt behandlad liten gran och bara skräpade.

1-956BBRUD nov-dec 2013

Jag som just deklarerat att jag önskade mig en liten gran i min lilla lya var inte sen på att plocka upp den barriga saken och stuva in den i bagageluckan. Sedan fortsatte vi de sista milen in i Blekinge. Med en trasig bil och en styvmoderligt behandlad gran.

Tänker man med plånboken svider det om de uppbrända reparationsslantarna, men tänker man med hjärtat är det en vinst att få en gratis gran bara så där. Granen kom dessutom som en fullständig bonus. Som ett brev på posten. Som ett direkt svar på en önskan. Så: plus på gladkontot, trots allt. Glad i hågen körde vi in i lugna Blekinge. Men så visade det sig att bilen behövde en ordentligt genomsyn och jag fick lämna den kvar i söder och ta flyget hem. Ok för det, men min gran? Behövde jag lämna den? Inte kunde jag checka in en gran på flyget, väl? Dessutom var det bråttom och jag kunde bara ta med mig handbagage.

Molloken flög jag upp i luften och tyckte att jag återigen blivit snuvad på konfekten. Jag som glatt mig så att släpa in granen och få in lite jul i lyan. Men upp i luften for jag med en massa bränsleutsläpp på mitt samvete och sedan blev det bara mörkt. Klockan var över 16 och så här års kommer ju mörkret som bekant tidigt, även om man befinner sig ovanför molnen.

Jag landade som vanligt på fötterna och återigen – inget ont som inte för något gott med sig – dagen efter meddelar pappa att han blivit uppbjuden på en gala och några dagar senare stegar han in på centralen med en stor svart sopsäck i famnen.

Högst upp kikar en barrig topp ut. Vilken guldig överraskning. Med granen i ett stadigt grepp stegar jag ut på Stockholms gator och tackar mamma för att hon skickat med den barriga saken med pappa och tåget. Jag var också tacksam för att hon lät en bit av toppen få sticka ut ur plasten. Annars hade det väl sett ut som att jag gick och bar på ett lik.

Väl hemma packade jag ut min nya kompis och tackade den där röjaren som så fräckt huggit ner och dumpat den i ett dike vid Ebbemåla bruk i norra Blekinges ödemark.

Så nu står den här och sprider ljus, granen. Högst upp på Direktörn (dokumentskåpet från det gamla Tobaksmonopolet) står den och ser… något ynklig ut. En kompis tyckte att den framkallade medlidande. Vilken förolämpning. Innan jul ska den få en dress som heter duga. Jag har redan börjat pimpa den med gamla hederliga vackra glödlampor, levande ljus och en och annan pappersstjärna.

Annonser

4 thoughts on “Nedhuggen och dumpad i ett dike

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s