Travelsoul vs homeheart? Vi enas i kontrasterna

1-IMG_2087 Jag har en vän som reser till all världens platser. Nu ska hon till Afghanistan för att bevaka valet där. När vi pratar om resor säger hon att hon älskar att vara på platser där det händer något. Där man ständigt blir påmind om att livet måste levas nu, för det är skört och kan ta slut när som. När hon är på platser där det är extra påtagligt blir det i sig som ett livselixir.
Jag är helt tvärt emot. Jag älskar att resa bort- bara för att det är så skönt att komma hem. Det är när jag landat här hemma, både bokstavligt och efter omställningen, som jag får min kick. Då har jag en hel mental kappsäck med mig och om jag inte gör något med den går jag söner. Så när jag väl är hemma i mitt eget lilla krypin sätter jag igång: skriver (allt från böcker, artiklar, noveller, sånger och som nu blogginlägg), sorterar bilder, syr, bakar bröd, möblerar om, städar och därefter sätter den sociala bombattacken av vänner igång. Jag älskar det. Att komma hem. Att ha alla små redskap lättillgängliga, lätt, snabbt, och utan att behöva rodda med yttre praktiska faktorer innan man kan sätta i gång. Att få ha lite egentid så att jag får lite mera gjort. Att bara få råkoncentrera sig på  att göra saker. Den bästa funktionen med att resa bort är att få tag i kontrasten som gör att jag tar tillvara och uppskattar det som finns här hemma. Jag skulle aldrig kunna vara utan kontraster. Jag föredrar det lilla och nära, och använder resan för att uppskatta det än mer. Min vän i Afghanistan tänker tvärt om. Hennes katastrofzoner är hennes vardag och lugnet hemma är kontrasten. En annan vän drabbas alltid av resebaksmälla. Han landar hemma och känner en tomhet. Den känslan känner jag igen. Den kommer för mig med. Men när jag ridit ut den, vilat ut och låtit en eller två dagar passera, kommer energikicken därefter. Det där med kontraster gäller inte bara resor. Jag vill slita slädhund när jag är i jobbselen. Känna att vi drar på i arbetslaget, kommer framåt, ser ett resultat och lägger mark bakom oss. Sedan, när målet är nått och den mentala svetten börjat torka vill jag få komma hem. Landa i soffan. Titta ut i luften, titta på ingenting. Sova ut en natt och sedan. Sedan, åh, bara får gå omkring och skrota, göra en god frukost med nybakat bröd och nymalet kaffe för att sedan pyssla ikapp och gå runt och sucka av förnöjsamhet. För att därefter in i hetluften på jobbet igen. Tja, livet på en pinne. Fast, för att ge det hela en lite mer nyanserad rättvisa. Nog tusan är det fint att resa. Ibland. Hälsar man på bra folk eller reser i ett gott sällskap är nya platser en glädje i sig. Så, snart kommer ni att bli bombade med bilder och intryck från en alldeles gladvacker resa som för visso bara ligger 120 mil från min lilla lya, men som trots allt har ett och annat överraskande exotiskt inslag. Vad sägs om att slå upp fönstret på morgonen och upptäcka att en liten koloni av gröna papegojor byggt bo i trädet utanför? En kontrast till våra tjattrande vackra svartvita skator. 1-IMG_2095 1-IMG_2119-003 1-IMG_2127

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s