Färger och deppression

1-IMG_6185

Vi kompenserar med kaffe och socker. Det sa färgforskaren Karl Rydberg när han intervjuades i P1 i morse. Det handlar om höst och mörker. Han sa även att kvinnor har betydligt bättre färgseende än män. Vi kan urskilja nyanser, färgskiftningar och kulörer bättre. Vinterdepressioner är dubbelt så vanliga bland kvinnor. Och nej, jag är inte deprimerad. Jag gillar hösten, men färger och depression är ett bra tema för i min datorburk ligger mängder med färgglada bilder.

.Höst 2013 Iphone Maria W Malmö-002

Färgglada eller vilsamma bilder tror jag också på, som elixir för en skön sinnesstämning . När jag är glad och lugn poppar inre bilder automatiskt upp i huvudet. Bilderna kommer från från ställen jag besökt, när jag haft en bra stund. Jag kan sitta vid ett dukat middagsbord och prata om retoriska grepp eller budgetpropositionen och så ”poff!” ploppar en bild från en reportageresa i Olofström upp. En maskrosäng på en kulle lyser upp mitt under höstens gråaste dagar, samtidigt som mina vänner pratar vidare. Det bästa är att bilden för med sig samma känsla som jag hade när jag satt i bilen och susade förbi de där vackra maskrosängarna. När jag är stressad är bilderna som bortblåsta. Någon gång har jag försökt få tag i samma känsla genom att plocka fram telefonen och googla fram något som kan trigga den rätt känslan. Det funkar så där. Bilder i barnböcker fungerar bättre. Gissar att bilderna måste vara laddade med en tidigare upplevd känsla. Kanske kan de här bilderna trigga rätt känsla hos den som fallit ner i den höstdeppiga gropen.

1-IMG_6196 Höst 2013 Iphone Maria W Malmö-001 Höst 2013 Iphone Maria W Malmö 1-IMG_0957

Annonser

5 thoughts on “Färger och deppression

  1. Sköna bilder att vila i, nog ligger det något i att detta är ”den vår de svage kalla höst”.
    Fast nog kan åtminstone jag känna mig lite nere under vilken årstid som helst, det har sällan något med väder och färger att göra, allvarliga depressioner är väl vanligast på våren? Det du skriver om färgseende kanske kan förklara, varför min och sambons promenader har så olika önskemål under vägen. Jag vill traska i hygglig takt, stanna till och njuta då och då, medan han vill göra bort det hela som en motionssträcka, så snabbt som möjligt. :-)

  2. Ingen aning om vilken årstid som får flest människor att känna vemod, men vår och höst låter vanligt. Själv brukar jag tycka att januari och februari är de tråkigaste månaderna på året. Då finns inte ett löv på träden och mörkret är så kompakt. I synnerhet om det inte finns något snötäcke som lyser upp tillvaron. Och apropå sambon: ta på honom ett viktbälte och lägg lite bly i skorna, då kanske ni kan hålla jämna steg och förena bådas intressen på en och samma gång. ; )

  3. Ha, ha, jag tror jag avstår från att föreslå honom detta. Men numera skiljs vi ofta vid porten, och går var och en åt sitt håll. Praktiskt och bra för husfriden. Man behöver ju inte trampa varann på hälarna hela dagarna. :-D

  4. jag trodde nästan att du hade försvunnit från blogghimlen. Var ett bra tag sedan du uppdaterade nu. Men fint att du är på G igen. jag har varit inne och kikat på dina gamla inlägg under tiden. :)

  5. Hehe, instämmer Norbergianblue, ofta bra att trampa på olika stigar annars tenderar allt att stagnera.
    Johanna, jag är kvar, uppenbarligen. :) Är inne och kikar på din blogg lite titt som tätt också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s